Ångest och dammusugare
Nope, jag är inte i form. Inte alls. Jag var på apoteket för att hämta ut mina sömntabletter och fick en allt mer gryende ångest där jag stod. Tanken var att jag skulle åka och handla när jag ändå var ute men det fick jag strunta i och åka hem och ta ett piller så att det värsta lugnade ner sig.
Så nu sitter jag och väntar på att medicinen ska verka så att jag kan åka och handla. Fasen vad livet ska vara krångligt. När man har panikångest går det liksom inte att planera nått överhuvudtaget eftersom man aldrig vet när ångesten kommer krypande igen. Är man då mitt uppe i nått så är det bara att avbryta och gå och lägga sig till stormen är över. Det gör att livet blir ryckigt och ostrukturerat.
Nu har jag ju förmånen att få vara hemma och ledig så det stör ju inte så ofta någon annan förutom mig själv. Men ändå.. Det vore trevligt att kunna säga på morgonen att "idag ska jag göra det och det och det". Men det kan jag inte. Eller visst kan jag. Men det blir sällan som man tänkt eftersom man helt plötsligt finner sig i mitten av en ångeststrorm och får avbryta vad man nu håller på.
Så, nu sitter jag och väntar på att det värsta så gå över så att jag kan åka och handla igen. Mjölk, ost, bröd, pasta, lite smått och gott. Och något gott att äta i kväll tänkte jag. Funderar på potatissallad och grillade kamben. Det är snuskigt smaskigt det. Eller räkor kanske? Eller om det får bli ännu en pizza igen. Nä, det går nog bort. Tacos vore gott förståss. Det skulle jag kunna tänka mig. Lite tråkigt när man är ensam kanske men ändå. Det blir ju desto mer åt mig då :-)
Nu känner jag hur ångesten smälter undan efter medicinen så snart är jag redo att åka och handla. Städningen ska jag ta tag i med. Inte för att det behövs här egentligen men för att jag älskar känslan av att det är rent överallt.
Det är konsigt det där. När jag bor själv så städar jag hela lägenhten, men dammning, dammsugning och våtmoppande av golven flera gånger i veckan. Men så fort jag flyttar ihop med någon så är det som det bara dör det där städintresset. Knepigt.
Men som sagt.´Först var det affären.
Så nu sitter jag och väntar på att medicinen ska verka så att jag kan åka och handla. Fasen vad livet ska vara krångligt. När man har panikångest går det liksom inte att planera nått överhuvudtaget eftersom man aldrig vet när ångesten kommer krypande igen. Är man då mitt uppe i nått så är det bara att avbryta och gå och lägga sig till stormen är över. Det gör att livet blir ryckigt och ostrukturerat.
Nu har jag ju förmånen att få vara hemma och ledig så det stör ju inte så ofta någon annan förutom mig själv. Men ändå.. Det vore trevligt att kunna säga på morgonen att "idag ska jag göra det och det och det". Men det kan jag inte. Eller visst kan jag. Men det blir sällan som man tänkt eftersom man helt plötsligt finner sig i mitten av en ångeststrorm och får avbryta vad man nu håller på.
Så, nu sitter jag och väntar på att det värsta så gå över så att jag kan åka och handla igen. Mjölk, ost, bröd, pasta, lite smått och gott. Och något gott att äta i kväll tänkte jag. Funderar på potatissallad och grillade kamben. Det är snuskigt smaskigt det. Eller räkor kanske? Eller om det får bli ännu en pizza igen. Nä, det går nog bort. Tacos vore gott förståss. Det skulle jag kunna tänka mig. Lite tråkigt när man är ensam kanske men ändå. Det blir ju desto mer åt mig då :-)
Nu känner jag hur ångesten smälter undan efter medicinen så snart är jag redo att åka och handla. Städningen ska jag ta tag i med. Inte för att det behövs här egentligen men för att jag älskar känslan av att det är rent överallt.
Det är konsigt det där. När jag bor själv så städar jag hela lägenhten, men dammning, dammsugning och våtmoppande av golven flera gånger i veckan. Men så fort jag flyttar ihop med någon så är det som det bara dör det där städintresset. Knepigt.
Men som sagt.´Först var det affären.
Kommentarer
Postat av: P
Vad vore livet utan Xanor?! :o)
Postat av: Wob
Åh vad glad jag vore om jag fick Xanor utskrivet men det finns inte en chans till det eftersom jag är en "missbrukspersonlighet". Så jag får nöja mig med Theralen som man inte kan bli beroende av men som heller inte har någpon vidare kick i sig. Har provat Xanor och helt plötsligt vågade jag andas och leva i de timmarna de satt i. Men men. Vad är en bal på slottet....
Trackback