WoBWorld

Det ljusnar ute. Ett vagt dimmtäcke ligger över Viskan och strax vid horrisonten kan man skönja att solen går upp om en timma eller två. Träden är än så länge svarta siluetter men kommer strax att explodera i grönt. Under tiden sitter jag och lyssnar til hjärtats slag. Dunk. Dunk. Dunkdunkdunk. Varje slag en injektion av livet. Syre, järn och äggvita rakt ut i kroppen.

Min kärlek håller jag under täcket. Det, den, får ligga där och värmas av bomull och väv. I de små timmarna, när hela världen sover, ligger jag och tänker på... dig?