Nöjd?
Jodå, in på andra koppen kaffe som förövrigt bara smakar varmt vatten så kom kicken. Nu känner jag mig lite helare, lite renare och lite piggare. Åh, jag ska inte ta i så, pigg var kanske en liten överdrift, men jag känner mig inte längre döende i alla fall.
Från den öppna balkongdörren kommer söndagens alla ljud, kvittrande fåglar, en och annan bil, några motorcyklar och pratande männiksor. En mild bris sveper över vardagsrummet och Chips ligger i ena fotöljen och tvättar sig noggrant. Inte så puckelryggig tillvaro alltså.
Jag sitter som bäst och funderar på vad sjutton man ska äta så här i slutet på helgen. Jag har kvar lite fiskgryta så kanske man skulle koka lite ris? Eller... nja, det där kräver eftertanke och kontemplation känner jag. Värre problem än så har jag egentligen inte. Det enda jag behöver göra är att ta på mig lite kläder och puttra iväg till affären för att köpa ett paket cigg så är jag liksom i mål med den här dagen.
I natt är det hockey som gäller på tv så jag får till och med tillfälle att vila mig under dagen utan att få dåligt samvete. Jag menar, både hockey och förkylning. På en söndag dessutom. Vem kan kräva att jag ska slita det allra minsta en sån dag?
Egentligen borde jag ta mig till apoteket i La Stada för att hämta ut mer sömntabletter men det kan vänta till i morgon eftersom jag ändå ska vara vaken i natt. Så livet är rätt ok måste jag erkänna.
Fasen nu har jag kommit på flera gånger att livet är helt ok, allt på samma dag. Måste vara medicinen som kickat in och gett mig denna positiva livssyn helt från det blå. Så här positiv brukar jag sannerligen inte vara. Det passar liksom inte min karaktär av lidande poet. Men ingen kan vara nöjdare än jag själv.
Från den öppna balkongdörren kommer söndagens alla ljud, kvittrande fåglar, en och annan bil, några motorcyklar och pratande männiksor. En mild bris sveper över vardagsrummet och Chips ligger i ena fotöljen och tvättar sig noggrant. Inte så puckelryggig tillvaro alltså.
Jag sitter som bäst och funderar på vad sjutton man ska äta så här i slutet på helgen. Jag har kvar lite fiskgryta så kanske man skulle koka lite ris? Eller... nja, det där kräver eftertanke och kontemplation känner jag. Värre problem än så har jag egentligen inte. Det enda jag behöver göra är att ta på mig lite kläder och puttra iväg till affären för att köpa ett paket cigg så är jag liksom i mål med den här dagen.
I natt är det hockey som gäller på tv så jag får till och med tillfälle att vila mig under dagen utan att få dåligt samvete. Jag menar, både hockey och förkylning. På en söndag dessutom. Vem kan kräva att jag ska slita det allra minsta en sån dag?
Egentligen borde jag ta mig till apoteket i La Stada för att hämta ut mer sömntabletter men det kan vänta till i morgon eftersom jag ändå ska vara vaken i natt. Så livet är rätt ok måste jag erkänna.
Fasen nu har jag kommit på flera gånger att livet är helt ok, allt på samma dag. Måste vara medicinen som kickat in och gett mig denna positiva livssyn helt från det blå. Så här positiv brukar jag sannerligen inte vara. Det passar liksom inte min karaktär av lidande poet. Men ingen kan vara nöjdare än jag själv.
Kommentarer
Trackback