WoBWorld

Nope. Jag kom inte till ro för att kunna sova. Så redan klockan 6 hade jag bekantat mig med duschen och stod och rakade mig lojt vid handfatet. En kopp kaffe hade jag även hunnit med. Sen var det morgontv på Tv4 och efter det så, vips, så var det dags att sätta sig på Gula faran för att åka till sjukgymnasten för lite övningar som skall göra mig mer medveten om hur jag och min kropp fungerar och hur jag ska kunna slappna av. Det blir mycket andning med händerna på magen.

Det är knepigt, det spelar ingen roll hur uppstressad jag är när jag kommer dit så blir jag kollugn efter en stund på den röda mattan på golvet.

Sen tog jag en sväng förbi stugan. Det var en sorglig syn när jag kom in i den lilla träskapelsen. Nästan alla möbler var borta, alla skåp stod tomma. Det slog mig att nu är det på allvar. Jag förlorar den plats på jorden som jag håller allra kärast. Så jag satt en stund och funderade på allt jag förlorat de sista åren. Min förmåga att utöva mitt yrke, min ekonomi, min fru och den familj vi skapade. Mitt körkort. Allt hänger liksom löst.

Men så kom jag på vilket ypperligt tillfälle detta är att släppa loss, skapa ett nytt liv. Alla möjligheter ligger framför mig. Jag hittar ett annat litet träslot. Kanske får jag hälsan tillbaka, just nu så känns det mycket hoppfullt. Kärleken? Tja, den kommer när den kommer.

JAg har så många som vill hjälpa mig, allt från terapeuter till läkare och mobila teamet. Jag har mina barn, min katt, min lägenhet, min moped.

Mer kan man faktiskt inte begära av livet.

Här kommer lite kort på Sjöbo sommarstad i Borås där stugan ligger och några riktigt bra bilder på själva träslottet. Jag kommer sakna det.