Så blev det tisdag

Uscha vad trött jag är. Men om 40 minuter måste jag vara pigg och nyter för då ska jag ta Gula faran till La Stada och gå på terapi. Jag skulle väl helst bara dra täckte över skallen och sova men det är bara att bita i det sura äpplet.

Ute försöker sommaren koppla ett grepp över Viskafors. Det lilla jag sett är att det verkar gå sådär. Lite halvt om halvt liksom. Men det kan ju bara betyda att det kan bara bli bättre. Som tur så duschade jag innan jag la mig i morse så jag behöver inte fundera över den delen i alla fall vilket är gott för jag vet inte om jag skulle komma ur duschen om jag ställde mig under den varma goa strålen.

På händerna fortsätter eksemet eller nässelutslagen eller vad det nu kan vara att frodas. Det har börjat klia rätt ordentligt med till råga på allt. Men jag smörjer med salva så får vi se vart det tar vägen med det hela. Jag har kvar salva sedan förra gången jag fick eksem i vintras, fast då var det ju på handlflatorna. Men det borde väl funka lika bra på handryggarna.

Pengamässigt är jag bankrutt. Jag måste ta och svälja stoltheten och vigga pengar av någon. Det är väl främst tant mamma jag tänker på, men det tar emot måste jag erkänna. Men tobaken är snart slut, ingen mat har jag kvar hemma förutom kattmaten då och så illa får det väl ändå inte vara att jag ska stjäla maten av katten. Det som är otrevligast är att jag får ta all vård på faktura vilket betyder att jag ska punga ut med en betydande summa när pensionen kommer. Men jag hoppas på att komma upp till högkostnadskortet snart så är ju det problemet ur vägen. Det kostar att vara sjuk.

Nä, nu ska jag ringa runt lite och tigga pengar tänkte jag. Vi får se hur det går. Mopeden behöver tankas med kan jag tro med tanke på att jag åkt fram och tillbaka till La Stada lite titt som tätt och ska in i dag, i morgon och övermorgon igen. Visserligen drar Gula faran så mycket bensin, inte mycket alls, men ändå. En liten skvatt i tanken vill den allt ha.

Så det får bli en kopp kaffe till och sedan ska jag ta mod till mig och ringa runt.

Som sagt. Helst så skulle jag bara dra täcket över skallen men världen pockar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback