Elfsborg i mitt hjärta

De gör ditt bäst för att hålla uppe ångan på webradion om matchen, men guldet är kört. Kan inte tänka mig nått annat och jag vet inte om jag orkar ens bry mig. Jo, förresten, det gör jag, men jag kan inte tro på det. Så nerverna ligger lite utanför men det är lite som att tro på att man kommer leva för evigt. Men det är en underhållande match. Sen ska jag till affären för att köpa nått gott att äta, skämma bort mig lite såhär på fars dag, sen blir det till att sova tror jag. Eller så sitter jag uppe riktigt riktigt länge och tittar på tv. Jag vet inte. Än.

Jag är lika ledsen som förut. Lika ensam. Lika eländig. Men, den enda som kan vända på det hela. Det är jag det. Så jag får väl göra det. När jag nu väl kommit ur sorgen efter min skillsmässa. Det var ett bra tag sedan jag kom ur den. Sedan dess har jag varit fullt upptagen med min ångest. Men nu finns det inget mer att gråta över. Så jag frå plocka ihop min skit, ta tag i kragen, fixa mitt missbruk. Det äter upp mitt liv. Mitt missbruk gör mig hopplös som partner, det är inte ens som om jag letar längre. Så jag får dona med det där. Bita i en träpinne och lära mig leva ett vuxet liv.

Så, Hasse Berggren gör mål mot Elfsborg, nu är det över. Vi har stora silvret. Det är inte illa. Elfsborg lever som ett av de stora lagen i Allsvenskan, trots att vi lever i en liten stad. Nästa år så är vi framme. Detta året var bara en upphämtning. Förra året var återhämtning. Nästa år är seger.

Eller skit samma. Så länge laget glöder så är jag där. Låt oss då komma 7a nästa år. Men Elfsborg är i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback