En svart president i vår livstid

Jag kom på att jag inte nämnt det historiska i att en svart har blivit USAs president. Jo, det är stort. Ofantligt stort. Förhoppningsvis kan de ge andra svarta kraft att lyfta sig från de bojor de ännu lever under. Gängen, föraktet för lärdom, våldet i kulturen som lyser igenom i varje hiphoplåt. Men jag vet inte, borde vi inte se längre än så? Till personen?

Men det är väl ett faktum, jag kan inga siffror men jag har hört dem redovisar i radioinslag och i tv och i böcker, att en alldeles för stor majoritet av de unga svarta männen, framförallt, lever utan hopp om att de kan bli något annat än gängmedlemmar eller raparister och att en allt för stor andel av de som sitter i fängelesen i USA är svarta. Men nu borde de snart kunna se att det går att göra något av livet. Alla blir inte president, men de kan skaffa sig ett hyggligt liv, utanför våldet i gängen.

Men, vad vet jag, jag gillar hiphop, i alla fall en hel del. Jag är uppväxt i trygga Sverige och lever på sjukersättning. Så vem är jag att prata. Men det var bara runt 40 år sedan några svarta ungdomar trotsade samhället i bussarna i Montgomery. Så USA och förhoppningsvis världen, har gått en lång väg på en kort tid.

Kommentarer
Postat av: Lottet

Nu blir jag trött på dig. DU KAN ÅKA BUSS!! Din nya medicin gör att du kan det. Ställ om hjärnan, du behöver ingen öl för att åka, du klarar det själv. tro på det, tro på det tro på det. Tänk positiva tankar på att åka buss ständigt. Det är inte fel, det är ett positivt kollektivt sätt att ta sig från ett ställe till ett annat och ingen kommer att tycka nåt om dig oavsett om du får panik eller inte, vilket du inte kommer att få eftersom din medicin - om du nu tar den - hjälper dig. DU KAN ÅKA BUSS - TRO PÅ DET! Fundera inte så mycket - do it!!!

2008-11-05 @ 23:19:30
Postat av: Wob

Jo du har säkert sant. Men det gäller att jag tänker om. 17 års erfarenhet sopas inte bort på en förmiddag oavsett vad pillren gör. Men jag håller med dig. Jag måste våga ta bussen. Jag kommer att göra det. Men jag måste för göra det i min takt. Precis som allt annat i livet. Men såklart kommer jag kunna åka buss igen. Jag har ju gjort det innan liksom :)

2008-11-05 @ 23:31:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback