Livet på speeddial

Tja jag är lite... bakåt idag. Tycker det mesta är bluff och inget annat. Vet inte varför. Känner mest för att sätta mig på ett torg med en kvarting Explorer och skrika åt medelsvensson som går till jobbet. Precis som någon vis läsare en gång sade att jag var som. Men jag vet inte. Lever vi inte i en bluff? Vi föds, går i dagis, lär oss att bajsa i toaletten, inte slå tjejer och vara vänner även om vi bara har en lastbil i sandlådan att leka med. Går i skolan och går i kyrkan varje jul och sjunger sånger till någon som vi inte vet hur den ser ut. Går ur skolan, börjar en ny, lär oss hålla tillbaka satsen när vi knullar, läser språk och matte för att kunna sopa golvet på Volvo om vi inte läser i skolan 4 år till.

Sen gifter vi oss, skaffar barn som vi anser vara ivägen för att vi ska kunna åka till thailand som vi kunde göra innan barnen kom. Skaffar bilringar, jobbar vidare, barnen växer och lär sig bajsa i toaletten.

Så du står där, på lördag morgon, bakfull och fet och svabbar toaletten och funderar på hur i hela fridens namn du ska ha råd med ännu en luciakofta till dottern så här innan jul. Tittar på din lika feta fru och undrar vart den kåta lilla slynan som du gifte dig med tog vägen. Hon som inte ens suger dig längre för hon har inte lust.

Åren går, vi dansar på midsommar, som barn runt en stång. Finner hösten kall och mörk men skrapar likt förbannat rutorna varje morgon. Drömmer om att åka till Zakynthos och byta bort din fru mot en vacker ung dam. Så helt plötsligt berättar din fula fru att hon träffat en virilare, intressantare man som, och nu kommer det viktigta, pratar med henne. Så du finner dig i en etta med underhåll att betala och en mage att banta bort.

Men det är ok. Du har kvar jobbet att gå till, bolaget öppar klockan 10 på lördag morgon nu för tiden och du hittar en kvinna att dela din tid med. Ni flyttar ihop, är kära för 5 minuter. Innan hon börjar tjata på dig med. Om att du prioriterar dina barn framför hennes fula ungar som desstutom troligen är knarkare.

Så, ni gifter er. På stranden i Marstrand, hon i vit oändligt stor sarong och du i illasittande kavaj. Ni bor ihop. Åren går. Du blir pensionär med stor annons i tidningen av din gamla halvruttna mor och hennes tredje man. Du går i trädgården, börjar med finsnickeri, lär dig att bolaget öppnar 10 alla dagar i veckan. Lär dig nyttan av lådvin. Den där hostan du haft i 20 år för att du röker blir mer jobbig. En dag så säger läkaren att det är dags att röntga lungorna. Du har cancer. Så klart. Fan också. Nu måste du hinna leva. Ni reser, du och din fula, feta, hårfärgade fru åker till Rhodos där du röker mer cigg än du gjort på 30 år.

Du kommer hem. Strålning, mediciner. Du hinner nog bli lite dement på köpet. Glömmer hur man bajsar i toaletten.

Sen är det liksom över.

Så varför slåss vi?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback