Livet
Livet är väl ändå en märklig resa. Vi föds nakna och hjälplösa, det räcker med ett nackryck så är vi döda igen, strax efter att vi lämnat moderlivet. Men av någon anledning har evlolutionen utrustat vår mor och far med det vi kallar kärlek till det lilla livet. Så de pjåskar och jagar mat och vila och värme åt den lilla nya varelese de har.
Vi växer, äter, lär oss att äta på egen hand, gå, dansa. Vi växer opch vips är vi 18 år och harf fått hår på pitten, under armarna och en exploderande önskan att jaga vår egen mat. Vi flyttar hemifrån, skaffar kvinna, eller man, eller djur. Jobbar och sliter och vips, helt plötsligt är vi 50 och drivs av en evig önskan att köpa en motorcykel. Vi åker i 15 år innan balansen börjar bli kass, odlar bin och rosor och en dag är vi 90 och tittar på våre egna barnbarnsbarn på gräsmattan som kissar nakna i solskenet.
Sen är det liksom bara över. Slut. Borta.
Så.. märkligt.
Vi växer, äter, lär oss att äta på egen hand, gå, dansa. Vi växer opch vips är vi 18 år och harf fått hår på pitten, under armarna och en exploderande önskan att jaga vår egen mat. Vi flyttar hemifrån, skaffar kvinna, eller man, eller djur. Jobbar och sliter och vips, helt plötsligt är vi 50 och drivs av en evig önskan att köpa en motorcykel. Vi åker i 15 år innan balansen börjar bli kass, odlar bin och rosor och en dag är vi 90 och tittar på våre egna barnbarnsbarn på gräsmattan som kissar nakna i solskenet.
Sen är det liksom bara över. Slut. Borta.
Så.. märkligt.
Kommentarer
Trackback