WoBWorld

Fasen vad dagen ramlade iväg då. Ena stunden står jag i affären och väljer mellan olika margarinsorter och nästa så sitter jag framför tvn och klockan kilar iväg mot 22. Så där bara. Det klart, den lilla tuppluren på 4 timmar som jag tog kan kanske ha en smula med det hela att göra, jag vet inte så noga, men ändå. Jösses. Ska tiden pallra på på det här sättet så är jag ju snart gammal och grå i ett vips.

Men vi har det rätt så bra, jag och Chips, katten. Jag tittar på isdanser och slutar aldrig att förvånas över vilka perfekta de där isdansande damerna har och Chips ligger i sin fåtölj och bligar på husse då och då för att kolla att jag inte rymmer. Men det är så rakt ingen risk. Jag har inte mer ork än att möjligen gå ut i hallen och ta på mig skorna. Så jag sitter där jag sitter, väl förankrad i stolen. Kanske skulle man laga till nått att äta? Jag har en bit lax som ligger i kylskåpet och väntar på min kärleksfulla omsorg, en stekpanna och nått litet till att äta. Äh, jag väntar lite till. Jag har det ju så bra här där jag sitter.