WoBWorld

Nå, vart finner jag denna kvinna? Som jag söker? Som håller mig från livets smala väg, som tröstar mig när jag ramlat dit på den breda? En kvinna jag kan beskydda men som kan skydda sig själv? Bry  sig om mig, vara min vän, vara min bästa vän. Jag längtar efter dig, du som orkar med mig. Men du finns inte. Fan, jag orkar ju inte ens med mig själv. Jag är som en Ac/dc låt. Samma takt, samma röst, samma riff, samma röst, olika text. Men, jag vill dig bara väl. Jag vill bädda in dig i varma lakan, ge dig en kopp med varmt kaffe på morgonen, vika upp dagens morgontidning åt dig. Skratta åt samma saker, gråta över att en gemensam vän är död.

Men, det är inte för mig att finna. För, Gud, denna gång gav du mig ett berg. Det finns inget att fundera på längre. Livet är en enda nedförsbacke. Jag vet inte vad jag letar efter längre. Jag har ingen aning. Alls. Livet som jag ser det är bekvämt tillbakalutat på kärlek. Men om man inte finner nåfon sådan? Tja, då återstår bara en räcka av tårar och det bittra slutet. När dygnet rundar sig precis när hela världen sover, ligger du där.Sömnlös. För att världen är rund. Men vad händer när du får svaret? Finns du ens då?

Nä då min vän är du ensam. Så ensam. Så vansinnigt ensam. Magen skumpnar ihop, ditt hjärta finner bara mörker. Svart, åk tillbaka. Här finner du inget som du vill ha. Skrumpnande hjärtn och ruttnende lungor. Du måste vara fri. Få andas, få frisk luft, nya pengar, nya saker. Mer saker. En ny soffa? en ny matta? Mer, mer, mer. Låt liket hålla sig borta. Låt oss locka en ny kvinna med det vi har, vår kropp och stillsamhet.