WoBWorld

Vilken faslig tur att jag hade magmedicin hemma, annars vet jag inte hur det hade gått. Är sur i magen så det skvätter om det. Men nu börjar det lägga sig efter en dos Ranitidin. Trött är jag med. Men jag måste ju till affären. Hua. Orka. Först och främst betyder det att jag måste komma i kläderna. Bara en sån sak. Som det är nu så glider jag omkring i morgonrock och inget mer. Borde ta på mina goa tofflor för jag fryser om fötterna men jag orkar inte ens ta mig till sovrummet för att hämta dem.

(Paus)

Jo det orkade jag. Så nu är fötterna snart varma och goa. Låter det som att jag ser ut som en liten gubbe med morgonrock och tofflor? Jajamen. Det stämmer. Jag är oerhört förtjust i min morgonrock och mina tofflor. Det kan jag spatsera i en hel dag om jag inte behöver ta mig ut. Ungefär som att andra hasar omkring i mjukisbyxor så har jag min morgonrock. Tofflorna är ett litet senare påfund, men jag fick ett par av min före detta fru och sedan dess så har jag på mig dem mer eller mindre varje dag. Gubbigt? Jo visst. Men behagligt.

Men det var ju inte det som jag skulle bära. Jag skulle ju ta mig ur morgonrocken och i kläder och ta mig till affären. Så var det ju. Hmm. Orka var det med. Men en rask promenad i höstvädret kanske är precis vad jag behöver för att känna mig lyckad och glad idag. Ångesten har lagt sig igen så det borde inte ställa till det hela på ett tag i alla fall. Undrar om man kan gå till affären i morgonrock? Kanske inte en bra idé. Alls.

Nä, detta kräver en kopp thé och en cigg och framförallt, en smula tankero. För vore det inte ett gyllene tillfälle att sluta röka idag? Eller snarere i morgon eftersom jag nog har cigg så det räcker till i morgon morgon så att säga. Det där får jag fundera över.

Känner jag.