WoBWorld

Jag har en plan för dagen men jag kommer mig inte för att starta det hela. Tanken är dusch, till Apoteket och affären, hem för att hinna laga nått gott att äta, lyssna till Elfsborgsmatchen, titta på en film, somna i lagom tid.

Men det gäller ju att få tummen ur att börja projektet. Det var det där med duschen. Jag var på gång in men upptäckte att jag blir tvungen att dammsuga upp en massa kattsand innan jag kan duscha. När jag dammsuger kan jag lika bra tömma lådan. Sen kanske man borde gå över i all fall köket när man ändå har dammsugaren framme. Sen är det full rulle och jag hinner inte med nått av det jag ska göra. Jag har ju bestämt mig för att ta städningen i morgon. Det blir gott att ha den gjord när fredagen kommer.

Så jag får helt enkelt slänga ifrån mig dammsugaren snabbt när jag är klar i badrummet med den och sedan låtsas att den inte finns.

Det är inte lätt att vara mig om nu någon trodde det. Jag är helt beroende av att göra upp planer och sedan starta dem och då får inget avvika från den ursprungliga planen. Det är väl alla år när jag jobbat som det som kallas flexiber som slår tillbaka. På den tiden så tog jag de jobb jag fick, jobbade som vårdbiträde, i vaktmästeriet, i tvätten, på alla avdelningar och även i hemtjänsten. Då kunde jag knappt planera min dag, än mindre min vecka.

Men nu när jag har all tid att förfoga över så blir jag allt mer förstenad i mina vanor. Allt ska funka på ett visst sätt annars blir jag stressad som tusan. Märkligt.

Men nu har jag i alla fall duschat och fått på kläder. Så nu väntar Apotek och affär.

Väl så.