Att leva på hoppet om en bättre dag

Sommaren är över, på riktigt. Det var väl knappast någon höjdarsommar precis förutom den där värmeböljan i juli när jag trivdes som fisken i vattnet. Annars har det väl varit väl mycket rengtunga skyar för min smak. Hade jag haft råd och hade jag inte varit så förbannat flygrädd skulle jag beställa en resa till varmare länder nu på hösten för att få lite sol. Men det faller platt på grund av de två ovan redovisade problemen.

Det enda som är sommarlikt här i mitt hem är att jag har fått en massa satans flugor som irriterar mig hela tiden. De snurrar runt som små helikoptrar och drar sig inte för att landa på min panna, mina händer eller min näsa. Jäkla djur de där små rackarna.

Men som sagt. Hösten är här. Än så länge är det lugnt. Än kan vi hoppas på varma dagar med rödglödgade blad som pryder trädkronorna, lövhögar för barnen att hoppa i och en varm höstsol. Men allt som vi närmar oss november brukar mitt humör sjunka i botten. Jag har sagt det innan, men det tål att upprepas, jag HATAR november. Stryk hela jäkla skitmånaden från almanackan, ta bort den, pulverisera den och bränn sedan pulvret och sprid sedan askan för vinden över nått avlägset fjäll.

Men som sagt, det är en bit dit än så länge. Jag hoppas att jag klarar mig bättre i år. Förra hösten fram till november var ju toppen. JAg började träna på gym, gick på promenader, höll diet, var ute och åt på restaurang med före detta frun. Man kan ju hoppas att jag hittar samma formtopp i år med.

Hoppet är det sista som överger människan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback