WoBWorld

Nope. Jag är inte imponerad av mitt hälsotillstånd idag. Hela vänstra sidan av ansiktet har krullat ihop sig i spänningar och hjärtat slår som en stånghammare i bröstet på mig. Men men. Det är bara att hänga med och se glad ut kan jag tro. I vilket fall som helst så kommer jag inte undan resan till stan. Jag måste ju ha mina mediciner.

Mina planer på att köpa några öl har jag för tillfället lagt ner. Vi får se hur det går med det där, men tanken på att vakna upp bakfull är inte lockande. Alls. Det är frågan om några timmars avkoppling och lugn i själen är värd baksmällans alla maror. Om jag trodde mig själv vara vuxen nog att bara dricka lite så hade det ju inte varit några problem, men risken är ju överhängande att jag häver i mig som om det gällde livet och då slutar det också med skak och brak dagen efter.

Men innan jag gör något överhuvudtaget måste jag ringa psyk om de där sömntabletterna. Det blir tredje samtalet på lika många dagar och säger de att de ska ringa upp igen så skriker jag. Jag bryr mig inte längre om jag får receptet eller inte, men jag vill ha ett svar och inte bara "jag ska prata med vår doktor så ringer jag upp dig sedan".

Nä. Jag är på dåligt humör upptäcker jag när jag tänker på det hela. Det med. Så klart. Jag får sätta på en kanna kaffe och försöka komma i form för att ta mig till stan.