WoBWorld

Det var då själve fan att jag inte ska orka ta mig upp ur det sysslolöshetshålet jag befinner mig i. Det är knappt jag orkar ta mig till köket för att röka ju. Det borde inte vara så svårt att ta sig upp och ut i världen, men fan vet vad som tagit åt mig, jag orkar bara inte.

Ute mulnar det igen och det ser ut som om regnet snart kommer falla. Så klart. Det väntar väl bara på att jag sätter mig på Gula faran så att det sedan kan vräka ner ohämmat. Självfallet är det så. Det är en sån dag idag.

Jag känner mig inte i form.

• jag har ont i magen
• jag är trött
• lite lagom nojig
• deppig
• ännu mera trött
• känner mig ensam och övergiven

Alltså inga lysande utsikter till att denna dagen blir dagen jag längtat efter i alla mina år. Men, man ska aldrig säga aldrig. Kanske möter jag mitt livs kärlek på Apoteket eller i kassakön på Netto. Vem vet? Fast just nu känns det inte troligt. Alls faktiskt.

Nä, jag får börja med att klä på mig lite kläder, så kanske jag får upp ångan, vem vet.