WoBWorld

Jag är rejält trött på den här isoleringen jag satt mig själv i. När jag först flyttade hit till Viskafors var jag så överglad över att bara få en lägenhet, men nu känns det lite som att jag lever på livets baksida. Alla mina sociala kontakter finns långt ifrån. Men det är väl kanske dags att bygga upp en bas här ute.

Nu har jag bott i mig så att säga, så det är bara att hålla tummarna för att jag får överta kontraktet i mars. Men jag har skött mig så vitt jag vet i alla fall. Förutom den där månaden när jag inte fick några pengar från FK så att jag inte kunde betala hyran. Jag hoppas inte det ställer till det för mig när det är dags att ta över lägenheten. Men jag betalade ju till slut i alla fall även om det var försent.

Men som sagt. Ska jag bo här måste jag få till nått socialt liv. Jag kan inte gå en hel vecka och inte prata med någon månad efter månad. Då blir jag tokigt till slut även om jag är en ensamvarg. Men det hela hänger lite på mig själv, vilka steg jag är beredd att ta för att skaffa mig en vettig tillvaro. Jag hoppas att jag får någon annan medicin så att jag kanske kan må lite bra och bli lite mer utåtriktad igen. Då kanske man kan tänka sig att arbetsträna någonstans. Vad det skulle vara vet jag inte ännu. Kanske nått hantverksmässigt. Det skulle visst starta upp någon ny verksamhet i socialens regi där man bland annat kunde joba med snickeri. Det låter som nått för mig. Nån timma i veckan, träffa lite folk, pilla och dona med händerna.

Jaja, vi får se vad det blir av det hela. Än så länge är jag nöjd med att komma ur sängen på dagen så att jag inte förfaller totalt.