WoBWorld

Uscha. Ångesten bara stiger och stiger i mig ju mer jag tänker på att åka till affären. Men det är då jag vet att det jag är rädd för måste jag göra för annars låser det sig bara ännu värre och blir än mer svårt att göra nästa gång jag ska göra det. Till affären måste man ju kunna ta sig så det är bara att ta tjuren i hornen och se glad ut som min äldsta son sa nyss på msn.

Men jag har bunkrat upp med lugnande så nu hoppas jag att de når blodbanan och hjärnan inom några minuter så att jag kan vara lite lugn när jag åker i alla fall. Det är då själva fan att en så enkel sak som att åka och handla kan byggas upp till något så näst intill oöverstigligt. Jag vet ju att det är komplett ofarligt, ändå skriker vartenda cell i min kropp att det är farligt och att jag ska hålla mig därifrån. Märkligt. Än mer konstigt blir det när man själv är intellektuellt medveten om att det är felkodat så att säga, att det som verkar så farligt egentligen är totalt ofarligt. Men vet om men ändå reagerar man annorlunda.

Men jag får samla ihop mig och trotsa signalerna och lusten att bara gå och lägga mig för att sova.