Mina äventyr del II

Alltså. Ju mer jag tänker på det ju mer obegripligt blir det. Vad gjorde jag mitt i skogen i går morse? Rätt samhälle, åt helvet fel ur kurs. Jag kommer ihåg att det var en skogsväg och att jag somnat i slutet av den i en liten glänta. På marken. Jag kommer även ihåg att jag låg en bra stund och funderade på vart jag var och om jag bara skulle sova vidare och ta reda på allt omkring när jag väl vaknade igen. Men jag var tillräckligt förståndig till att resa mig, dra på mig väskan och börja promenare vägen fram.

Jag är ingen skogsmulle om man säger. Visst, jag har gjort lumpen som signalist så lite vet jag om att sova ute. Men då hade man arméns utmärkta kläder och förresten när jag tänker efter så var jag ju stabssignalsist och tillbringade mesta tiden i en varm bil. Så det där med att sova på grusig sokogsväg passar mig inte riktigt.

Nä, som sagt, jag måste ta mopeden och leta upp stället nån dag. Sen måste jag prata med min kusins gubbe, han som körde mig till Viskafors om han har någon vettig förklaring till vad jag gjorde där.

Det riktigt mysko är att jag var säker, när jag vaknade att jag var i skogen runt ett område som helter Flymader och där Kusin Esko bor. Så när jag började gå så tänkte jag som så att det "är väl bara att gå upp till Eskos kåk". Men tji fick jag med flera mil.

Nä. Det där kommer ta ett tag att smälta är jag rädd för. Ju mer jag funderar ju mer obegripligt blir det. Fast det kunde vara värre. En vän berättade igår när jag ringde runt bland folk för att få någon som helst ordning på saker och ting att han somnat över järnvägsspåret efter en blöt kväll. Hua. Snacka om ångest när man vaknar och fattar att tåget lätt kunnat komma och klippt av en i tre delar. Då verkar det enklare att somna i en glänta.

Jag försöker komma ihåg när nått så konstigt hänt mig men jag kan inte påminna mig om det. Förutom den gången 1996 när jag vaknade på Borås lasarett morgonen efter min 26 födelse dag. Då vaknade jag av att jag hade dropp och att en tant bad mig stoppa upp en termometer i arslet. Sen hör man utanför dörren när en sjuksköterksa pratar med en läkare. "han kom in igår efter en trafikolycka och var väldigt glad då men jag tror inte att han är lika glad idag om man säger". Nope, det var jag inte. Det visade sig att jag gått ut på gatan för att stoppa en taxi. Det var bara det att taxin åkte i 80 km/h och inte hade en tanke på att det kunde ramla ut en glad 26-åring på gatan.

Så, jag flög lite Hollywoodsnyggt över bilen och svimmade av rätt så ordentligt. Sen vaknade jag som sagt på lasarettet. Hua. Tydligen så hade jag ren bonntur som inte dog har jag fått berättat för mig. Men, man ska ha tur ibland och det är fakttiskt nått jag haft hela livet. Hur mörkt det än sett ut så har allt ordnat. Mitt enda minne av den där kullerbyttan är ett rejält ärr i pannan.

Jaja, nu ska jag, efter mycket snack om det, sätta på en kanna kaffe, gå till affären och köpa lite cigg och sedan så gömmer jag mig hela dagen i morgon.

Så får det bli.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Usch, skit i dom där tankarna nu!!!

Jag förstår precis din situation, har varit där SÅ många gånger!!!

MEN, nu är du där du är och allt är frid och fröjd.....så gläds åt allt roligt du hade på festen å tänk inte på det andra!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback