Om barn

Jag sitter, så här när natten går mot morgon, och funderar på vad jag skulle kunna gör annorlunda i mitt liv när det gäller mina barn. Hua! Det finns mycket jag borde gjort annorlunda överhuvudtaget. Men när det gäller mina älskade barn. Jag borde varit mer tolerant. Inte så hård. Det gäller framför allt min äldsta son. Jag har förstört honom känns det som. Inte nog med att jag gav honom min psykiska svaghet, jag skällde på honom hela hans barndom. Som jag redan sagt innan. Med mina andra barn var det inte riktigt samma problem även om jag var ett svin mot dem med. Men inte på samma sätt.

Jag söker kärlek från mina barn när jag borde ge det istället. Men jag hoppas att jag lärt mig mycket genom mina barn. Eller snarare, det har jag gjort. De har lärt mig att leva utan att hata. De har lärt mig kärlek, någon ingen kvinna kunde lära mig. Nu vill jag bara krama om min dotter, pussa på min yngsta son och hålla den underbara dialogen jag har med min äldsta son jag har vid liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback