WoBWorld

Hua! Ångesten som bor i mig ökar och växer minut för minut. Nu slängde jag i mig mer lugnande men det känns lite som att slänga gruskorn i Viskan och tro att man kan dämma upp ån på det sättet. Det är som en kall vind viner i mig, ett stadigt bultande från bröstet, jag blir allt med spänd och orolig.

Jag vill egentligen lägga mig på sängen en stund men det känns som ett nederlag. Igår så fick jag ju faktiskt gjort det jag skulle, jag tänker nu på affären, trots att hela min kropp skrek nej. Så kanske kan jag hålla mig uppe och vaken och så idag med.