WoBWorld

Jag älskar min släkt. Nu pratar vi om min mammas sida. På fars sida har jag ingen koll. Jag vet att jag har en halvsyster i stan men jag skulle inte känna igen henne om jag så vaknade upp bredvid henne. Men på morsans sida så är mitt lvi fullt av goda minnen från glada fester och glad samvaro. Vi är 16 kusiner och har en satans massa barn så släkten är stor även fast vi inte träffas så mycket. Det blir mest begravningar eller bröllop nu för tiden.

Vi har våra rötter i Ingermanland, nuvarande Ryssland. Vi är en brokig skara. Av de där två modiga människorna som var min mormor och morfar har det blivit busschaufförer, sjuksköterskor (tada, jag), kameraförsäljare, grattiskortsförsäljare, smeder, konstnärer, veterinärer ja en hel del av det mesta. men vi har väl ett arv att bära med. Flera av oss lider av någon form av psykisk svaghet. vad det beror på? inte fan vet jag, men jag tror mycket på ärftlighet. Själv har jag fått sådan svaghet från både far och mor. Så jag är väl hopplös. Min stackars äldsta son har fått det i arv med.

Men det är så skönt att träffa min släkt. Dela gamla minnen av barndomen då när vi alltid var ihop. Hela sommrar när vi badade, solande, spelade badminton. Jag var så kär i min kusin för hon var så.... häftig. Nu är vi äldre.

Men det var gott att träffa alla i lördags i alla fall även om många fattades. Men den festen tar vi en annan gång.