WoBWorld

Det var fasligt vad de är effekiva här ute i Viskafors. Vårdcentralen ringde precis när de skulle och nu ska jag till läkaren klockan 14.30. Det är annat än på Sjöbo där jag bodde förut där man kunde ringa sig fördärvad i flera dagar innan man fick träffa en hyperstressad läkare som hade fullt upp med att hålla ordning på vart toaletten låg.

Det värsta var tydligen inte hostan utan örat. Där ser man. Ingen idé att knata omkring med ont i örat hur som hels. Då får man skämmas om man är sjuksköterksa. Och det är jag ju. Så jag skäms. En gnutta.

Då är ju bara frågan hur man ska orka ta sig till vårdcentralen. Jag som knappt orkar gå till toaletten för att pinka ska dona iväg mig själv till bussen, sitta på bussen utan att hosta allt för uppseendeväckande och sedan smattra iväg på mina trötta taxaben till vårdcentralen. Sen ska man tillbaka med. Håhåjaja. Men det är det väl värt för att bli av med den här sprängande värken i örat, smärtan i halsen och den evinnerliga hostan. Så att man kan bli glad och finemang igen. Så, det är dags att kanske fundera på att kamma till sig eller nått. Borsta tänderna och mumma sig under armarna. Att duscha känns allt för jobbigt för att ingå i ekvationen.

Nä. Nu ska jag lägga mig platt igen och försöka tänka bort det onda i örat och halsen och samla lite krafter.

Vad allt ska man inte råka ut för....