WoBWorld

Från den alla djupaste, svartaste ensamhet jag levt med i så många, långa vidriga år till att ha en människa att prata med och som förstår mina taffliga försök till ord.

Solen skiner framför mig, ovanför mig. Bakom mig finns natten, månen och stjärnor och drömmar och den djupaste depression. Bredvid mig sitter det starkaste lysande ljus som finns för en man. Kvinnan han älskar. Som han vill visa upp hela världen. Som aldrig får försvinna och låta värmen och de feberhete händerna och det snabba, snabba hjärtat vandra ur mitt liv.

När livet ger oss små, enkla gåvor skall vi ta emot dem med den allra djupaste ödmjukhet för det sker så sällan. Lyckan är plötsligt ett ord som bor mitt bröst. Jag skall älska och ära och dyrka denna kvinna med de långa benen och jag skall göra allt jag kan för att hon skall somna gott varje natt och känna att det varit en bra dag.

Det är den uppgift jag är född till.