Döm själv

Jag föredrar att vara i mitten. När jag vill. Annars står jag helst bredvid. Inte vid sidan, inte bakom, absolut inte framför. Aldrig framför. Men helst mitt i. Som fettklumpen i en bit malet kött. Mitt i smeten.

Antingen ska det vara så.

Eller så är något väldigt fel.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback