Huru Polaren Per satte sig ned för en diskussion
Hmm,så här tycker jag. Höjda skatter ger inte mera välfärd. Försäkringskassan är kass, de har missuppfattat sin roll. Arbetsförmedlingen är ett skämt. Med det sagt vill jag visa att jag tror inte på stora statliga verk, det odlas bara byråkrati där. Jag tror på den lilla människans makt, vilket innebär att socialdemokratin stinker, eftersom de tror på stora statliga verk. Jag tror att välfärd skapas av människor som bryr sig. Heja min privata vårdcentral där läkaren säger "jag ska bara hjälpa den här lilla flickan..." (jag är 57) och fick mig att sluta röka, min privata tandläkare som frågar hur min dotter i London mår, min privata frisör som förstår när det är svårt, min lilla Hemköpsaffär som vet vem jag är, min bank som känner mig och inte säljer på mig saker jag inte vill ha, get the picture? Socialdemokrater och stora departement är det värsta jag vet. Sorry...
Och jag tyckte likadant 1968 när folk som borde vara intelligenta började bete sig som idioter. 70-talet var förfärligt, ta Jan Myrdals fullkomliga hjärnsläpp-diskussion runt vad som hände i Pol Pot områdena, hela inställningen om hur man fick bete sig. Hon som var min bästa kompis under tonårsperioden berättade för mig att människor utan Palestinasjal och näbbstövlar var inte människor man kunde umgås med. Och där stod jag i min snygga kappa med fräcka stövlar - snabbt inget värd. Vi har inte träffats så mycket sen dess, men ska faktiskt ta en lunch här framöver... 35 år senare. Man ska ta vara på mänskligheten, idéerna och religionen kan skapa konstiga saker.
Jag kan hålla med om allt som du säger. Visserligen med viss modifikation. Nog finns det ett samband mellan skattetryck och välfärd och välstånd. Givetvis skall det även finnas balans i skattuttaget men när staten får med pengar kan den sprida dem större. Skattessänkningar betyder mindre inkomst till staten som därvidlag måste skära i sina utgifter alternativt låna mer.
Som det ser ut nu spår man från skatteverket och SKL högre skatteuttag från kommunerna där man direkt drabbas av att man skär i välfärden. Socialbidragskostnaden skenar och någonstans måste man ta pengarna alternativt sluta betala socialbidrag eller sänka normen och helt enkelt acceptera att vi får se fler uteliggare, fattiga barn och ökade klyftor.
Men det är ju egentligen bara utanpåverket du talar om. Det jag vill fundera kring är den inställning till varandra som finns i samhället idag. När man ställer krav på svårt cancersjuka ska ställa sig i kön till arbetsförmedlingen. I en tid där man inte längre bryr sig ett skvatt om varandra utan bara ser till den egna nyttan.
I en tid där man som sjukskriven ständigt blir betraktad som lat och kverulant och ses som endast och bara en belastning. Där allt ska vara precis som det var 1923 och man slipper se att livet och världen är lite större än Sverige.
Hur vi klär oss eller vart vi handlar är i det läget totalt oviktigt anser jag. Samvetet bryr sig inte om vart man klipper sig eller om man har snygga skor eller inte. Så det kanske är därför vi så ihärdigt låtsas om att människans samvete är en myt och icke intressant att varken lyssna till eller följa.