Förnedringstv

Jag tänkte jag skulle ägna en stund åt att titta på Robinson på tv. Bara för att jag var en smula nyfiken. Dum idé.

Det första jag hörde var en allvarlig man som förklarade att en av de andra deltagarna "har ett alldeles för stort hjärta" och att personen i fråga "släppte in folk för lätt".

Jaha. Så det är det som vi vuxna vill lära våra barn och de ungdomar som vi fostrar? Att det är dumt att bry sig om andra. Att det gäller att hålla människor ifrån sig.

Sen undrar vi varför de ställer till ett elände i skolan och på kvällarna och lediga dagar? Vad är det vi inte förstår? Att barnen är uppväxta med tanken på att man ska vara "ärlig", alltså berätta för andra vilka idioter de är? Inte att vara ärlig ibland kan vara nått man håller för sig själv för att inte såra andra.  Eller att det gäller att alltid vara kall och okänslig? Att empati inte har plats i det här samhället?

Visst. Det är en tävling. Men när det gäller tävlingar inom idrotten pratar man fortfarande om sportsmanship. Detta är är bara en tävling i att lyckas förnedra så många som möjligt. Att vara den som är starkast, inte kroppsligt utan mentalt. Att mental styrka betyder okänslighet.

Man minns de där krigsrubrikerna som var när Robinson visades första gången på tv, för hundra år sedan. Om att det var "förnedringstv" och allt vad det var. Nu tycker ingen det längre. Unga människor knullar på tv, lika lätt om om de åt kålsoppa. De sablar ner varandra, fryser ut varandra. Återigen, förnedrar varandra.

Men. Det är ju bra tv.

Så när din unge kommer hem med polisen efter att har trakasserat någon. Bli inte förvånad. Det är vi alla som har lärt barnet att så ska man göra för att passa in, för att vara någon. Hur ska vi förhindra mobbing i skolan när ungarna tittar på tv och förstår att det är så man ska vara?

Men. Som sagt. Det blir bra tv.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Kommentarer
Postat av: marlis

Så sant. Det är förfärligt. Men tydligen tittar folk, vuxna människor, på skiten. Varför???

2009-12-19 @ 21:59:28
Postat av: WoB

Nä man frågar sig vad det beror på. Men kanske är det som de säger att media och konst bara speglar samhället? Att det känns behagligt att sitta tryggt i soffan med ett glas Foot of Africa och chips och känna att man inte själv behöver vara rädd för att röstas bort, ut? När man är så rädd för att vara måltavla i "riktiga livet"?

2009-12-19 @ 22:03:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback