Mellan ackordbytena
Vart kom det ifrån? Det enorma städryck jag just gått igenom. Här har jag minsan städat badrummet från topp till tå. Förresten varför säger man badrum? Jag har inget badkar. Duschrummet? Klosetten? Toa? Dass? Skit samma liksom. Men rent är det i alla fall, det där rummet.
Sen fortsatte jag av bara farten och gick igenom det mesta av köket, rengjorde ugnen och fejade så att jag skrämde slag på katten. Samlat ihop alla tidningar i sovrummet, hittat mina vinterskor i den stora garderoben, rengjort datorn men tryckluft, försökt laga min trasiga mobil, spelat gitarr. En massa, massa, massa.
Men sen försökte jag sjunga. Jag har inte sjungit på lång, lång tid. Alltså, jo, jag har gått och hummat lite försiktigt. Men inte satt mig ner med gitarren och sjungit. Faen. Jag kan verkligen inte sjunga. Jag har dimmiga minnen av att jag kunde det en gång i tiden. Men hela halsen spänner sig och allt som kommer ut är i fel tonart, fel takt och nästan fel låt. Det låter för jävligt helt enkelt.
Men jag ska inte ge upp. Inte för att jag någonsin kommer vinna Idol, eller nått annat heller förresten. Kanske möjligen något förvirrat hjärta men om det vet vi intet för tillfället.
Det var samma sak när jag för första gången på några år plockade upp gitarren. Inget blev rätt. Fingrarna kunde inte sin plats. Ackorden blev skeva och konstiga och framför allt bortglömda. Ett enkelt C var en hemlighet för mig. Nu är jag snart i min gamla form igen när det gäller det där. Absolut ingen sologitarrist, men spelar bra kompgitarr. Vet min plats.
Det enda är att jag fortfarande kämpar med att komma ihåg vad de olika ackorden heter. De öppna kan jag såklart. Men allt annat är något jag hela tiden får slå upp på nätet.
Jajaa. Ska väl bi samma sak med rösten med. Kommer säkert att kunna slappna av och hitta rätt tonart. Hoppas jag.
Nä. Nu ska jag snart värma en frusen pizza och sedan kolla på tv.
Livet är fortfarande helt ok.
Sen fortsatte jag av bara farten och gick igenom det mesta av köket, rengjorde ugnen och fejade så att jag skrämde slag på katten. Samlat ihop alla tidningar i sovrummet, hittat mina vinterskor i den stora garderoben, rengjort datorn men tryckluft, försökt laga min trasiga mobil, spelat gitarr. En massa, massa, massa.
Men sen försökte jag sjunga. Jag har inte sjungit på lång, lång tid. Alltså, jo, jag har gått och hummat lite försiktigt. Men inte satt mig ner med gitarren och sjungit. Faen. Jag kan verkligen inte sjunga. Jag har dimmiga minnen av att jag kunde det en gång i tiden. Men hela halsen spänner sig och allt som kommer ut är i fel tonart, fel takt och nästan fel låt. Det låter för jävligt helt enkelt.
Men jag ska inte ge upp. Inte för att jag någonsin kommer vinna Idol, eller nått annat heller förresten. Kanske möjligen något förvirrat hjärta men om det vet vi intet för tillfället.
Det var samma sak när jag för första gången på några år plockade upp gitarren. Inget blev rätt. Fingrarna kunde inte sin plats. Ackorden blev skeva och konstiga och framför allt bortglömda. Ett enkelt C var en hemlighet för mig. Nu är jag snart i min gamla form igen när det gäller det där. Absolut ingen sologitarrist, men spelar bra kompgitarr. Vet min plats.
Det enda är att jag fortfarande kämpar med att komma ihåg vad de olika ackorden heter. De öppna kan jag såklart. Men allt annat är något jag hela tiden får slå upp på nätet.
Jajaa. Ska väl bi samma sak med rösten med. Kommer säkert att kunna slappna av och hitta rätt tonart. Hoppas jag.
Nä. Nu ska jag snart värma en frusen pizza och sedan kolla på tv.
Livet är fortfarande helt ok.
Kommentarer
Trackback