Vikten av ett löfte

Ett år har snart gått. Jag har ingen som helst aning om varför vi envisas med att dela upp våra liv i sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år. Så förbannat dumt.

Ingen lovar att sluta röka på en onsdag i mars liksom. Nä, vi delar upp vår stackars tid på jorden i delar. Allt som vi lovar sluta med är en bit framför. Inte nu, men då. Så nu byter vi år och då jäklar i min plåtautomobil ska vi lova så vi spricker. Fulla och fula, men slipsen på sned lover vi det där guldet och de gröna skogarna.

Usch så dumt. Själv lovar jag, från och med i den här sekunden att sluta äta morrötter.

Jodu. Sån är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback