WoBWorld

Jag vet faktiskt inte vilka ord jag skulle kunna använda för att säga hur jag mår. På engelska har de ju det där välanvända ordet FUCK. Kanske så. Svenskan räcker definitivt inte. Jag mår så jävla totalt satans helvetes dåligt att jag inte vet vad jag ska göra. Försöker att rycka upp mig hela tiden med musik och kloka ord men inget funkar mer än 5 minuter sen är helvetet där igen. Jag vill slita ut vartenda ven ur min kropp, krossa mina knäskålar och dunka huvudet i väggen, bara jag slipper må så här.

Jässes, jag har inbillat mig att jag varit deprimerad tidigare i livet men det har varit en barnlek jämfört med den här känslan av total uselhet och den förlamande ensamheten som sliter varje nerv till trasor och intet. Kattstackaren tittar på mig, försöker hoppa upp i famnen på mig men jag föser bort henne. Jag orkar inte med någon som tycker om mig när jag så fullständigt hatar mig själv. Jag vill låsa in mig i ett litet rum samtidgt som jag så gärna vill att någon vacker kvinna ska komma hem, ringa på dörren och berätta att det går över och att jag är värd nått.

Men det är väl som min stackars mor säger. "Om du bara inte vore en sån slarver". Men jag är ju det. Det är ju liksom det jag har byggt hela mitt liv på. Att alltid ta lätt på allt. Att alltid skratta även när jag gråter inombords. Att alltid vara tillags. Alla droger som finns i världen har jag provat. Piller, alkohol, kvinnor, kvinnor och återigen kvinnor. Letat efter någon som vill vara med mig och ingen annan i hela världen men alltid gjort dem besvikna när de en dag vaknar upp med ett svin.

Ja det var satan vad jag mår en smula dåligt. Men. Jag lär väl somna idag med. Sova. Vakna i morgon och så är det en ny dag att kämpa med.

Men just nu? Nä. Jag tror jag skiter i allt. Ska lyssna på Elvis och gråta, gråta och gråta tills jag får svamp på kinderna.