Men!!!
Det där med att ta sig till affären känns helt omöjligt. Det tar ju ändå 20 minuter att gå dit, sen ska det handlas och sedan får jag knata i 20 minuter igen. Gula faran kan jag ju inte ta eftersom låset har fryst och förresten vet jag inte om bensinen räcker dit. Eländes elände. Jag som tyckte att jag var så rasande pigg. Men om jag tänker efter lite, alltså helt mot mina naturliga impulser, så inser ju även jag att man faktiskt inte blir frisk över några timmar.
Nä, jag får nog vila lite i nån timma innan jag ger mig ut i världen igen. Då borde jag väl vara lite piggare kan man tycka.
Under tiden kanske man skulle ligga och tänka vackra tankar om porlande vårbäckar, kvittrande fåglar och annat som faktiskt snart kommer.
Jo så får det bli.
Skönt att höra att du mår bättre... vad var det jag sa lunginflammation...
Men, har du ingen som kan komma och hjälpa dig att röja? Ingen snäll mamma, barn, kompis? Även om det är pinsamt så vad har man vänner/familj för annars?
Yeps. Betydligt bättre. Jo, det värsta är ju att jag tror jag sa det på bloggen redan för någon vecka sedan, att jag nog hade lungpaj. Nä, inte att jag väntar på så länge med att gå till doktorn en gång till.
Nä. Kära mor är ju sjukare än jag så det är nog ingen idé att vända sig dit. Men jag tror att jag kommer att kunna röja upp i morgon lite i min egen takt. Jag har redan fixat lite i köket så att det ser bara allmänt stökigt ut nu.
Ja det tråkigaste med att vara singel är att man är själv med allt, ingen kan hjälpa en, man kan turas om att dra lasset. Eller det finns väl andra tråkiga saker med att vara singel också! :-)