WoBWorld

Det var värstans vad fint väder det var ute. Blå himmel, solen skiner som om den inte hade gjort annat, isen ligger på Viskan och jag börjar verkligen fundera på att det kanske vore smart med en liten promenad i stilla, värdig, lunk till affären. Det är ju bra att lufta lungorna när man är krasslig i dem. Så kanske alla baciller blåser bort och allt annat som finns i dem så att man blir pigg och rörlig och får rosiga kinder som inte beror på hög feber.

Då gäller det bara att hitta några kläder som man kan ha på sig utan att folk får tårar i ögonen och stickande näsor när man står i kön på affären. Blir inte helt lätt har jag upptäckt. Eftersom jag inte tvättat på ett bra tag så börjar det tryta i garderoben. Eller, det gör det inte alls egentligen, men nu menar jag kläder som jag faktiskt får på mig. Ju fetare jag har blivt ju mindre har utbudet blivit. Men det ska väl lösa sig kan jag tro. Jag får väl strunta i sådan enkla saker som färgkoordination och liknande och ta på mig lite vad jag hittar.

Egentligen borde jag duscha med men herregud. Nån gräns får det allt va på piggheten. Det tar jag i kväll när jag bäddat rent i sängen tänkte jag. Man skall icke förhäva sig. Nä, det får allt räcka med rena kläder och en smula rakvatten. Det borde funka.

Ja. Då kanske jag skulle ta tag i det där istället för att ligga här och skriva. Jo, jag ligger i sängen och skriver förstår ni. Det har jag gjort i två veckor nu. Eftersom min bädd består av madrasser på golvet (jag har ju snedtak i sovrummet) så har jag helt enkelt burit in netbooken på golvet framför sängen. Så här ligger jag och skriver för fulla muggar. Men, sidorspår, nu var det kläder som gällde.