WoBWorld

Nå. Har lilla WoB gjort någon som helst nytta idag? Inte då. Jag har suttit framför datorn och skrivit otrevligheter till folk på Facebook och gjort mig allmänt omöjlig. Druckit en massa kaffe. Rökt en hel del cigaretter. Funderat på att duscha. Laddat mobilen. Tittat skeptiskt på dammsugaren som jag så ambitiöst tog fram häromdagen. Funderat på om man ska äta nått. Tyckt lite klädsamt synd om mig själv. Tittat på diskmaskinen och tänkt kloka tankar om att tömma den och lägga in den smutsiga disken som står i diskhon. Funderat på att väga mig men kom till min stora lycka på att vågen är sönder. *pust* Letat efter mitt munspel men kommit på att det har jag gett till min ena son. Läst lokalblaskan för tredje gången idag. Nope. Det står precis samma sak som de två första gångerna.

Av alla planer på att städa och vara aktiv har det blivit ett enda stort platt fall. Nu är ju dagen inte över än som tur är. Men ändå. Det är helt klart imponerande att en man i sina bästa år lyckas med konsstycket att göra så förbannat lite på en hel eftermiddag. Inte för att det är nån ko på nån is men ändå. Man kunde ju tycka att jag åtminstone skulle ha orkat klappa katten men inte ens det har jag mäktat med. Fast jag tror inte hon bryr sig så mycket. Hon har tagit sin tillflykt till toppen på bokhyllan och ligger där och snusar.

Nä. Den där, vid det här berömda, städningen tar jag nog i morgon tror jag. Idag ska jag koncentrera mig på att ta mig till apoteket och hämta ut mina sömntabletter så att det blir nån ordning på nätterna. Visst är det trivsamt att vara alldeles ensamt vaken på natten här ute i Viskafors. Men jag är en smula trött på att gå som en zombie på dagarna. Jag lyckades som sagt bara skrapa ihop en 5 timmars sömn i natt och inte har det blivit så mycket mer de senaste dagarna heller så det är dags för en god natts sömn och en morgon när jag faktiskt inte hatar livet.

Något annat jag MÅSTE ta tag i är tvätten. Jag har faktiskt inte så mycket emot att tvätta. Det kan vara nog så trivsamt att bära upp en korg med rena textilier och känna hur vansinigt renlig och hygiensk man är. Men nu har den där korgen svämmat över alla breddar och har börjat breda ut sig på alla lediga ytor i sovrummet. Det känns så hopplöst att ens börja beta av allt det där som gömmer sig i djupet av korgen. Katten tar långa omvägar förbi den där blå plastkorgen och jag förstår henne, med tanke på katters utvecklade luktsinne. Jag ryggar även jag en smula när dofterna av veckogamla strumpor och annat når min vackert mejslade näsa. Att vara förkyld är inte alltid helt fel.

Nä. Jag tror banne mig att jag har samlat tillräckligt mycket kraft nog att ta min gamla kropp in i duschen så att jag kan göra mig av med de flesta dofter som jag utsöndrar. Man gör så gott man kan liksom.