Paranoja light
Nu vet jag ju att jag är ovanlig å skallens vägnar. Jag fungera mycket mycket sällan som någon annan. Gudskelov brukar jag tänka när jag tittar mig omkring i den här världen men ibland ställer det till det.
Jag har nämligen en liten men irriterande paranoja. Ni vet, en känsla eller tanke eller övertygelse om att man är förföljd av någon som vill göra en illa. Jomen. Det har jag lyckats peta in bland panikattacker, depressioner och ett visst, litet tvångsbeteende.
När jag köpte min nya notebook så levererades den med en inbygd kamera. Jag hade ju såklart webkamera redan före inköpet av den nya burken, men den kameran var extern och lös dessutom om den var på och man kunde även vrida den så att den tittade rakt upp i taket. Väl så.
Men så var det ju den här nya kameran. En liten plutt längst ovanför skärmen. När den används så lyser det inte någonstans alls. Så. Den kan göra lite vad den vill faktiskt. Det är det som skrämmer mig. "Meh! Varför det", undrar den förvånade läsaren?
Jo, jag kan få för mig att den där kameran visar mig på nätet utan att jag vet om det. Det är ju fullt tekniskt möjligt. Rentav lätt. Så tänk om folk sitter och skrattar öronbibbarna av sig när jag sitter i morgonrocken och petar näsan, lägger min lilla vän under naveln tillrätta eller råkar nysa så att snoret skvätter?
Ja inte vet jag. Jäkla sätt att inte sätta in en liten rackarns lampa i den där notebooken. Det behöver inte alls vara en bafig en. Bara en lite käck sak som lös grönt eller annan valfri färg (förutom svart, det skulle ju inte funka så bra, det fattar ju till och med jag).
Vad allt ska man inte råka ut för.
Jag har nämligen en liten men irriterande paranoja. Ni vet, en känsla eller tanke eller övertygelse om att man är förföljd av någon som vill göra en illa. Jomen. Det har jag lyckats peta in bland panikattacker, depressioner och ett visst, litet tvångsbeteende.
När jag köpte min nya notebook så levererades den med en inbygd kamera. Jag hade ju såklart webkamera redan före inköpet av den nya burken, men den kameran var extern och lös dessutom om den var på och man kunde även vrida den så att den tittade rakt upp i taket. Väl så.
Men så var det ju den här nya kameran. En liten plutt längst ovanför skärmen. När den används så lyser det inte någonstans alls. Så. Den kan göra lite vad den vill faktiskt. Det är det som skrämmer mig. "Meh! Varför det", undrar den förvånade läsaren?
Jo, jag kan få för mig att den där kameran visar mig på nätet utan att jag vet om det. Det är ju fullt tekniskt möjligt. Rentav lätt. Så tänk om folk sitter och skrattar öronbibbarna av sig när jag sitter i morgonrocken och petar näsan, lägger min lilla vän under naveln tillrätta eller råkar nysa så att snoret skvätter?
Ja inte vet jag. Jäkla sätt att inte sätta in en liten rackarns lampa i den där notebooken. Det behöver inte alls vara en bafig en. Bara en lite käck sak som lös grönt eller annan valfri färg (förutom svart, det skulle ju inte funka så bra, det fattar ju till och med jag).
Vad allt ska man inte råka ut för.
Kommentarer
Trackback