Konflikten som är jag

Mm. Man (jag) sitter och funderar på vart man (jag) är i livet. Men det vet man (jag) ju kommer man (jag) på.

Efter 6 veckors intensivkurs i mannen som är jag så har man (jag) kommit fram till att jag är en enda stor konflikt. Detta visste jag ju redan innan jag satte mig för att röka och föll in i tanker. Min samtalspartner på Motivationshemmet konkretiserar det hela som att "du (jag) är mitt emellan att vara socialt anpassad och anarkist". Nå, kanske hade jag själv valt ordet rebell själv, men tanken är ju rätt.

Så jag har spenderat mina sista 20 år att vara socialt accepterad och mått skit av det. Eftersom jag helt enkelt inte tycker om samhället vi lever i, med all rasism, pengalism, fuckyouallism, homofobi och alla andra ismer som vi färgas av varje sekund i vår levda tid. Även när vi sover. Jag pallar inte det. Så jag har läckt lite, genom att bära slips men inte knäppa översta knappen. Lite som Lennon gjorde 1963. Fast tvärtom eftersom ingen jävel nu för tiden kan knyta en slips ordentligt och därför har jag knäppt översta knappen mycket noga. För att inte se ut som någon jäkla bonnläpp på börsen.

Men där i ligger knuten. Jag måste känna mig som de där nutida Piraterna just nu känner sig. Ni vet, säga en sak och göra en helt annan. Nu har de sålt sin fria tanke, frågar de Gröna i Europaparlamentet vad de ska tycka och inte fan ger de bort sin tid gratis även om de tycker att andra ska göra det. Så klart inte. Medan de allra enklaste av deras efterföljare säger åt kulturbärare att "skaffa sig ett riktigt jobb" för att ha råd att skapa, så bär dessa deras valnamn upp en god lön på sitt goda arbete för att skapa bättre kultur. Fan vet hur det funkar och återigen, jag fattar inte och jag orkar inte och jag orkar fan inte bry mig. Hellre ärliga ord om att man älskar pengar och att gratis är gott än dimmiga ord som säger absolut inget.

Så. Nu ska jag klä på mig. Sätta mig på bussen och glömma alla konflikter i mig. Reta mig på allt som är folkligt och vara en del av det. Klä mig snyggt och inte tänka på att jag är influerad av alla andra. Lyssna till något som sätter sig i skallen och irritera mig på att det inte säger något.

Men jag har Brylcreeme i håret, just för att ingen annan har det. Jag dricker kaffe just för att alla andra dricker Latté och även om Latté är godare så vägrar jag. Möjligen att jag dricker kaffe med mjölk som råkar vara samma sak. Men då kallar jag det kaffe med mjölk.

Vad kallar du det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback