Bland spya och blommor
Jag har varit i stora staden minsan. Jodå. Medelst buss transporterade jag hela min kropp och en del av min själ in till stadens busstorg där jag ramlade av med mina sneekers tätt mot den våta stenbeläggningen och blicken fast mot himlen. Jag valde att gå mitt i staden, den gata som borde vara paradgata men som är för liten, för trång och för ful för att bli det. Upp mot stora torget med de tronande husen och fortsatt förbi Bengans gatukök som heter något helt annat nu för tiden. Upp på hötorget och vidare över Allégatan in på City.
Där irrade jag runt på jakt efter knäckebröd och sylt. Vad annars ska en enkel man leva av? Ett paket cigg och en dosa snus och en papperspåse att packa det hela i och vips var jag ute på gatan igen. Drömde mig bort medan jag vandrade längs med stråket. Tittade på klockor i skyltfönster och kom på att jag inte har råd med en klocka för 39000. Fan, jag har inte råd med en sådan klocka ens om jag vore trilljadär. Så dumt när man kan få en hygglig klocka på Claes Olsson för 349. Håller den tiden så är det ju liksom det som är grejen eller?
Förbi fyllona på den där krogen som finns i varje stad, där de serverar fast du snytt spytt ner hela toaletten. De sitter där och låtsas vara något annat än de är och jag går förbi och låtsas att jag förstår dem. Ner till busstorget igen. Över, förbi, till den lilla parken som knappt är mer än en gräsplätt med lite blommor. Jag bryter så gott jag kan mot lagen och pinkar bland buskarna och känner mig så där femton igen. Sätter mig på en bänk, tänder och cigg och funderar på att skita i allt och bara slå mig ner där, sova på bänken, ta bussen till EKO i morgon och köpa ett tält som jag kan slå upp mitt bland de blomstrande färgerna. Men min buss kommer och ögonblicket är borta.
På bussen så härskar busschauffören som spelar högt på sin lilla radio och jag sluter ögonen och tänker på hur dumt det vore om han krockade nu. För visst vill jag inte dö? Asfalt och grönt långt gräs vindlar förbi och sen kommer backen, backen som betyder att jag strax är hemma.
Så nu sitter jag här igen. Väntar på frälsning och väntar mig intet.
Inte så illa.
Inte illa alls.
Där irrade jag runt på jakt efter knäckebröd och sylt. Vad annars ska en enkel man leva av? Ett paket cigg och en dosa snus och en papperspåse att packa det hela i och vips var jag ute på gatan igen. Drömde mig bort medan jag vandrade längs med stråket. Tittade på klockor i skyltfönster och kom på att jag inte har råd med en klocka för 39000. Fan, jag har inte råd med en sådan klocka ens om jag vore trilljadär. Så dumt när man kan få en hygglig klocka på Claes Olsson för 349. Håller den tiden så är det ju liksom det som är grejen eller?
Förbi fyllona på den där krogen som finns i varje stad, där de serverar fast du snytt spytt ner hela toaletten. De sitter där och låtsas vara något annat än de är och jag går förbi och låtsas att jag förstår dem. Ner till busstorget igen. Över, förbi, till den lilla parken som knappt är mer än en gräsplätt med lite blommor. Jag bryter så gott jag kan mot lagen och pinkar bland buskarna och känner mig så där femton igen. Sätter mig på en bänk, tänder och cigg och funderar på att skita i allt och bara slå mig ner där, sova på bänken, ta bussen till EKO i morgon och köpa ett tält som jag kan slå upp mitt bland de blomstrande färgerna. Men min buss kommer och ögonblicket är borta.
På bussen så härskar busschauffören som spelar högt på sin lilla radio och jag sluter ögonen och tänker på hur dumt det vore om han krockade nu. För visst vill jag inte dö? Asfalt och grönt långt gräs vindlar förbi och sen kommer backen, backen som betyder att jag strax är hemma.
Så nu sitter jag här igen. Väntar på frälsning och väntar mig intet.
Inte så illa.
Inte illa alls.
Kommentarer
Postat av: Irene
Ett tält??? hmm kanske inte så bra eftersom det är ett opålitligt väder med regnskurar och en vind som säkert skulle få tältet att ligga platt på marken.....
Postat av: WoB
Nä det är sant. Man får kanske köpa ett militärtält. De brukar ju palla det mesta :-)
Trackback