En sång om barn

Jomen. Då har man varit i staden av alla städer, Borås. Inte för att jag är utanför Borås just nu heller., Tydligen. Men det där med att vara i en kommundel är liksom inte samma som att vara i smeten. Så, jag tog bussen. En tråkig resa som vanligt. Regn och solsken i en salig blandning, dofter av andras otvättade stjärtar och en känsla av att man troligen sitter i PissStures stol.

Väl i staden så vandrade jag sakta fram. Lite för att jag ville och lite för att jag inte orkade annat och en smula för att jag tyckte det passade sig. Men inte var det mer att titta på idag än igår så jag satte mig snart på en annan buss och åkte till Knalleland där jag ramlade in på en noga utvald frisörsalong. Där fick jag både jättevarmt kaffe, en praktikant, tvättat mitt hår, och dessutom, hej och hå, klippt det samma för en billig summa.

Eftersom hon var elev så var hon vansinnigt trevlig, tog god tid på sig och var allra mest troligt född någon gång på den här tiden framför 1990-talet. Så när hon frågade hur jag ville ha håret och jag svarade "tänk Kennedy 1960, fast på ett ägghuvud och med tunt hår" så fick jag till svar en tom blick i spegeln och sedan svarade hon " vänta, jag ska hämta lite bilder". Men jo då. Det blev precis som jag ville ha det. Så nu ser jag ut som jag vill och är dessutom inte så bedrövligt mycket fattigare än som man brukar vara när man ramlar ut från frisören.

Förresten, bara på tal om. Har ni tänkt på att alla kvinnor ägnar all sin tid efter ett besök hos "frissan" att få håret att se precis ut som det gjorde när de kom ut därifrån, medan vi män ägnar de allra första sekunderna åt att se ut som om vi absolut aldrig varit hos en frisör i hela våra liv? Bara en tanke.

Nja. Sedan gick jag omkring lite och tittade in på McDonalds där jag beställde nått som troligen ger mig en brakinfarkt i morgon vid 05.04-tiden. Detta åt jag medan de frenetiskt spelade Garry Glitter. Eller, fan vet vem det  var men det var någon sån där artist som gillade barn i alla fall. Undrar förresten varför inte Gary har någon sån där populär klubb på Facebook? Ni vet, "I love Gary" eller nått där alla kan betyga sin kärlek och berätta hur mycket han betytt för dem. Ah, ja visst det ja, han är inte död än. Ahhh.

Förresten, på tal om inget. Glöm inte att Thomas Quick inte hade någon barndom. Det var därför han gjorde för ett tag sedan sade att han gjorde de där sakerna som han nu säger att han inte gjorde. På tal om Garry Glitter alltså.

Nåja. Det spelades och dansades och jublades och alla ville vara lite utanför väggen men jag smaskade i godan ro och brydde mig inte så det bedrövligt mycket om det hela. Visst är barn roliga, men de gör sig bäst på håll eller på ett inbetalningskort till Riksrevisionsverket.

När jag väl hade ätit och mumsat så tog jag helt enkelt bussen hem. Så mycket svårare behöver inte livet vara. Så nu sitter jag här. Nyfriserad och glad och väntar på att dagen ska ta slut så att jag kan få åka in till stan igen. Förresten så kommer visst Morden i Midomer på tv om jag fattat allt rätt och är det så så lever vi i den bästa i alla världar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback