WoBWorld

Ännu mer funderingar. Vad händer egentligen när man trycker på spara och publicera knappen? En radda ord och meningar skickas ut i världen och sen går man på muggen liksom. Men om tusen år. Finns det kvar då? Som bilbeln gör. Blir mitt svammel läst av någon då? Kul. Mina lemmar är begravda och multnade och kvar finns bara mina ord.

Lite scary är det. Lite som att runka på Sergels plats. Mitt i livet dör man och sen finns man ändå kvar. Det är intet på något sätt så att jag anser att mina ord är viktigare än någon annans. Varje människa har sina egna ord. Men jag bara lurar på när de tar slut. När deras existens är över och de glöms bort, nu för tiden när tekniken ger en sketen skit som mig möjlighet att sitta här och snattra för dig. Fast du aldrig har sett mig, aldrig mött mig och aldrig kommer höra min röst.

Äh. Detta blev alldeles för jobbigt. Jag går ut i köket och rökar en cigarett till, dricker upp det kalla kaffet i perkulatorn och hoppas att livet bara är en jävla parentes.

Business as usuall liksom.