Allt är precis som det ska
Gud vad jagär trött och jag har sovit hela eftermmiddagen vilket var så skönt så skönt så. Jag tro inte heller att jag kommer få några problem att somna i kväll heller. Det brukar bli så när jag har haft en såndär period när jag inte kan sova. Då kan jag helt plötsligt sova hur länge som helst.
Min kära tant mamma berättade att även in far hade hemskt svårt att sova i perioder och att han en gång fick läggas in och mer eller mindre sövas i någon vecka. Riktigt så illa är det väl inte för mig, inte än i alla fall men fan vet. Jag tycker att jag allt mer börjar komma tillbaka till det där ojämna sömnmönstret jag hade när jag arbetade. Men då berodde det väl mest på stress. Vad det är som gör det nu vet jag inte så noga. Kanske är jag stressad på grund av min situation och mitt oregelbundna liv.? Jag har ju den där lilla egentheten att jag själv har svårt att bedöma när jag är starkt stressad eller håller på att gå ner mig i en depression. Det brukar vara andra som säger åt mig att de märker det på mig.
Jaja. Idag blir det inte nått gjort, den saken är säker. Jag ska läsa ikapp tidningarna sedan i helgen, kanske titta lite på tv och sikta på en väldigt tidig kväll. Försöka återhämta mig lite från de senaste dagarnas upprördhet och vakenhet. Sen i morgon får jag ta tag i att hämta mediciner och handla lite. Det mesta börjar ta slut här hemma så där har jag lite att göra.
Det känns helt ok. Fan så mycket bättre än gårkvällens rena desperation. Livet är inte så illa på en tisdag inte :-)
Min kära tant mamma berättade att även in far hade hemskt svårt att sova i perioder och att han en gång fick läggas in och mer eller mindre sövas i någon vecka. Riktigt så illa är det väl inte för mig, inte än i alla fall men fan vet. Jag tycker att jag allt mer börjar komma tillbaka till det där ojämna sömnmönstret jag hade när jag arbetade. Men då berodde det väl mest på stress. Vad det är som gör det nu vet jag inte så noga. Kanske är jag stressad på grund av min situation och mitt oregelbundna liv.? Jag har ju den där lilla egentheten att jag själv har svårt att bedöma när jag är starkt stressad eller håller på att gå ner mig i en depression. Det brukar vara andra som säger åt mig att de märker det på mig.
Jaja. Idag blir det inte nått gjort, den saken är säker. Jag ska läsa ikapp tidningarna sedan i helgen, kanske titta lite på tv och sikta på en väldigt tidig kväll. Försöka återhämta mig lite från de senaste dagarnas upprördhet och vakenhet. Sen i morgon får jag ta tag i att hämta mediciner och handla lite. Det mesta börjar ta slut här hemma så där har jag lite att göra.
Det känns helt ok. Fan så mycket bättre än gårkvällens rena desperation. Livet är inte så illa på en tisdag inte :-)
Kommentarer
Trackback