Att leka god gud

Näääee. Fan vet om jag pallar med detta. Alltså att kastrera min lilla Chips. Övervåld känns det som. Hon är liksom min bästa vän, ständigt vid min sida. Kommer springande, ja just det, srpingande, när jag lägger mig i sängen efter att ha spytt ner hela vasken och hon lägger sig tätt, tätt bredvid mig och spinner. Puffar lite med tassen om jag somnar från henne och där finns vi. Som i en bubbla av godhet och något att komma ihåg när jag väl är gammal nog att skita på mig.

Så vad är min belöning till henne? Att skära upp henne, ta bort det som gör henne till ett kön och kanske förlora för altid den katt som är min, och som jag tillhör. Kanske blir hon någon annan? Skulle inte du bli det om någon tog bort dina hormoner och organ?

Fan jag vet inte. Fast. Det blir väl gott att slippa en liten skitkatt som pinkar lite här och där när hon får den känslan :-)

Fan vet. Vad är det som gör att vi människor så lätt leker gud?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback