Dressed in black

Förresten. Kom jag på. Att jag läser aldrig vad jag skrivit. Fan, ibland tänker jag inte ens det jag skriver. Det är kanske det som inte riktigt går fram. Jag pumpar rakt ur de små grå cellerna. Bokstav hamnar efter bokstav och här, i den här världen, så hamnar allt. De där tankarna man inte tänker om man hör dem. De man jagar bort från luften man andas. Här. Precis här. Där, här, hamnar alla kvicka, fula, sneda, vackra tankar. Resten av tiden så mår jag oförskämt bra.

What can I do?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback