Spridda tankar när kvällen finner oss
Så nu börjar världen i lilla Viskafors lägga sig tillrätta. En del lägger sig för att läsa. En del sover redan. Vissa väntar på att nått ska hända som gör dem lyckliga igen och jag själv sitter och lurar lite på livet i allmänhet och tillvaron i stort. Inget stör mig, ingen är i min närhet. Jag väntar jag med. På att nästa steg ska vara redo att tas. Att det där lilla steget för mänskligheten men det gigantiska för mig ska infinna sig. Kapseln svävar ännu. Rymden är svart och kall och katten sover i köket. Musik som smeker allt som är min själ och den torra lilla vinge som är min ande.
Jag har slutat tro på något men känner allt. Inget är omöjligt. Livet är oändligt, en radda med dagar, en del vackra, många fula, men det svarta når mig inte. Jag kan tvivla men jag kan inte tro. Förutom på livets oändliga visdom som varje dag ger en ny insikt och som varje natt ger ett nytt tvivel. Bleka morgnar, kristallblå dagar, lila kvällar och svarta nätter. Allt är till för oss, för dig och mig. Att bära ut soporna är en ynnest bara för att man faktistk har sopor och för att man faktiskt kan bära den själv.
Varje fiber, varje cell, varje nerv, varje synaps i mig glänser och blänker av allt det nya jag lärt mig sedan jag vaknade i morse. I morgon kanske jag hatar allt jag nu förstått men nu blixtrar vackra känslor och tankar och ett stilla skratt djupt i mig. Sommaren är snart här. Gröna träd. Gul sol och alla andra färger du kan tänka dig som överfaller oss även de allra gråaste dagar. Så låt oss fira att vi finns och att vi på något sätt alltid kommer att finnas. Alltid har funnits och att vi vet att någon gång, kanske om millioner år, slocknar solen och kvar finns endast svart sot, kall is och samma stjärnor som vi ser födas då och då.
Tack Gud för rock´n´roll, snön som faller i januari och det svala vattnet en varm julidag. Mer? Tja. Du vet själv vad du är tacksam för. Om du bara funderar en smula. Det som verkligen spelar roll. Inte lönen eller semestern i Thailand eller ens att din fru fortfarande har ett underbart arsle. Men du vet allt det där andra som du säkert kommer på om du bara vågar fundera en stund.
Slow down.
Jag har slutat tro på något men känner allt. Inget är omöjligt. Livet är oändligt, en radda med dagar, en del vackra, många fula, men det svarta når mig inte. Jag kan tvivla men jag kan inte tro. Förutom på livets oändliga visdom som varje dag ger en ny insikt och som varje natt ger ett nytt tvivel. Bleka morgnar, kristallblå dagar, lila kvällar och svarta nätter. Allt är till för oss, för dig och mig. Att bära ut soporna är en ynnest bara för att man faktistk har sopor och för att man faktiskt kan bära den själv.
Varje fiber, varje cell, varje nerv, varje synaps i mig glänser och blänker av allt det nya jag lärt mig sedan jag vaknade i morse. I morgon kanske jag hatar allt jag nu förstått men nu blixtrar vackra känslor och tankar och ett stilla skratt djupt i mig. Sommaren är snart här. Gröna träd. Gul sol och alla andra färger du kan tänka dig som överfaller oss även de allra gråaste dagar. Så låt oss fira att vi finns och att vi på något sätt alltid kommer att finnas. Alltid har funnits och att vi vet att någon gång, kanske om millioner år, slocknar solen och kvar finns endast svart sot, kall is och samma stjärnor som vi ser födas då och då.
Tack Gud för rock´n´roll, snön som faller i januari och det svala vattnet en varm julidag. Mer? Tja. Du vet själv vad du är tacksam för. Om du bara funderar en smula. Det som verkligen spelar roll. Inte lönen eller semestern i Thailand eller ens att din fru fortfarande har ett underbart arsle. Men du vet allt det där andra som du säkert kommer på om du bara vågar fundera en stund.
Slow down.
Kommentarer
Trackback