Min generation
Man har kommit upp i ålder. Alltså, det är inte det att jag känner mig gammal eller så. Ett nästintill helt yrkesliv inom äldreomsorgen har gett mig en bild av ålderdomen som att den egentligen inte inträder förrän man är runt 75. Så är finns det gott om tid att känna sig ung och vacker.
Men jag har märkt att allt fler av mina vänner som är i samma ålder som jag har börjat träna. En del springer, en del cyklar, en del gymmar eller studsar runt och gumpar. På Facebook är det fullt av statusrader där man kan läsa att aktuella personer gör något av det där. Det börjar allt mer kännas som om jag är den enda som sitter stadigt på röven och vägrar röra mig mer än vad som är absolut nödvändigt för att överleva dagen.
Det är liksom lite inne att ha en 40-års kris. Som om det skulle vara bättre att vara ung och dum än lite äldre och lite visare. Fan, när jag var 20 var jag dum som ett spån. Vi snackar dunderkorkad. Jag hade åsikter som jag inte för min vildaste fantasi skulle kunna stå för nu. Gudskelov. Jag hoppas även att jag om 20 år kommer titta tillbaka på den 39-åriga WoB och tänka "fy fan vad dum han var". Utveckling liksom.
Men vi lever i ungdomens samhälle. Så min generation springer, tattuerar oss, piercar oss lite överallt och börjar beställa in vitt vin på krogen eftersom öl gör att man blir så tjock. Jodå, jag gör allt det där utom springandet och det vita vinet. Även jag har samma vinande ångest över att håret inte alls är lika tjockt som när jag var 14 och att ballen verkar ha krympt med minst 5 cm. Men jag funderar på om det verligen ska vara såhär? Varför låter vi inte ungdomarna ha ungdomen ifred liksom?
Sen har vi ju den där trååååååkiga generationen. 40-talisterna. Dom som börjar droppa av en efter en in till pensionärsålder. De som suttit som en propp som man säger. Tja, de har suttit men nu har de snart ingen chans att proppa till nått förutom sin egen kateter. De säger att de kommer att ställa helt andra krav än deras föräldrar gjorde/gör på vård och omsorg. De kommer minsan kräva att bli duschade varje dag. HAhahahahahahahahahhaha. JA JAG SKRATTAR. Jag upprepar. Hahahahahahah. Ja ni är för festliga.
Den dag man är i behov av hjälp till att ducha, den dagen kan man inte ställa det allra minsta lilla krav på något för ingen hör dig ropa i rymden.
Tja, För min generation är det många år till vi blir tvugna att få hjälp till att duscha. Gudskelov. Så jag får väl börja springa jag med då. Sluta röka, lära mig att det är kul med vitt vin och köka Alvedon hela veckan eftersom jag ständigt har träningsvärk.
Pust!
Men jag har märkt att allt fler av mina vänner som är i samma ålder som jag har börjat träna. En del springer, en del cyklar, en del gymmar eller studsar runt och gumpar. På Facebook är det fullt av statusrader där man kan läsa att aktuella personer gör något av det där. Det börjar allt mer kännas som om jag är den enda som sitter stadigt på röven och vägrar röra mig mer än vad som är absolut nödvändigt för att överleva dagen.
Det är liksom lite inne att ha en 40-års kris. Som om det skulle vara bättre att vara ung och dum än lite äldre och lite visare. Fan, när jag var 20 var jag dum som ett spån. Vi snackar dunderkorkad. Jag hade åsikter som jag inte för min vildaste fantasi skulle kunna stå för nu. Gudskelov. Jag hoppas även att jag om 20 år kommer titta tillbaka på den 39-åriga WoB och tänka "fy fan vad dum han var". Utveckling liksom.
Men vi lever i ungdomens samhälle. Så min generation springer, tattuerar oss, piercar oss lite överallt och börjar beställa in vitt vin på krogen eftersom öl gör att man blir så tjock. Jodå, jag gör allt det där utom springandet och det vita vinet. Även jag har samma vinande ångest över att håret inte alls är lika tjockt som när jag var 14 och att ballen verkar ha krympt med minst 5 cm. Men jag funderar på om det verligen ska vara såhär? Varför låter vi inte ungdomarna ha ungdomen ifred liksom?
Sen har vi ju den där trååååååkiga generationen. 40-talisterna. Dom som börjar droppa av en efter en in till pensionärsålder. De som suttit som en propp som man säger. Tja, de har suttit men nu har de snart ingen chans att proppa till nått förutom sin egen kateter. De säger att de kommer att ställa helt andra krav än deras föräldrar gjorde/gör på vård och omsorg. De kommer minsan kräva att bli duschade varje dag. HAhahahahahahahahahhaha. JA JAG SKRATTAR. Jag upprepar. Hahahahahahah. Ja ni är för festliga.
Den dag man är i behov av hjälp till att ducha, den dagen kan man inte ställa det allra minsta lilla krav på något för ingen hör dig ropa i rymden.
Tja, För min generation är det många år till vi blir tvugna att få hjälp till att duscha. Gudskelov. Så jag får väl börja springa jag med då. Sluta röka, lära mig att det är kul med vitt vin och köka Alvedon hela veckan eftersom jag ständigt har träningsvärk.
Pust!
Kommentarer
Trackback