WoBWorld

Hallo. God morgon. Eller nått. Har ni tänkt på att det troligen lever en liten parvel, någonstans på vår gröna och blåa jord, som kommer bli en berömd diktator? En liten kille (jomen ärligt talat, en kvinna som diktator, det funkar ju bara inte, det hörs ju på namnet dik-tator) som just nu har skrapat knät och kryper upp hos sin mamma och söker tröst.

Samtidigt så växer det upp en farlig massa människor som kommer att ställa sig bredvid den lilla parveln. Precis i samma sekund som andra växer upp och har en framtid som föda åt det där lilla blivande odjuret.

Pratar vi Afrika nu? Nä. Eller, jag vet inte. Afrika, Europa, Asien vart fan som helst. Det kommer alltid en diktator. Det kommer alltid krig. Det kommer alltid elände, bedrövelse och eländes eländes elände. Svält, missbruk, våld. Allt det där följer oss människor som solen följer himlen. Vi kan inte annat än fucka up allt. Ständigt.

Men. Låt oss se på den lilla pojken. Vad händer när han söker sin mor, eller sin far för den delen? Det är när det mötet sker som världens framtid skapas. Ger dom kärlek, omsorg, omtanke, så kanske de där härskarambitionerna blir till något annat. Kanske blir han en stor konstnär. Eller en enkel bonde. Eller bara precis som du och jag. Men om de inte tröstar, om de är kalla. Tja. Då har vi en ny Hitler. Eller Mossolini. Eller Stalin. Eller....