En smaklig måltid

Man smyger ut i köket. Alla sover. Katten har fått sin väldignelse likså hunden. Älskog har skett och passerat. Små, lätta små fötter. Inte ens James Bond hade hört de små tårnas lätta tramp mot plastgolvet. Vänta en sekund. Vänta två. Lyssna. Stilla stilla.

Man tänder försiktigt ljuset över spisen och öppnar med största varsamhet kylskåpet. Ögonen far hylla upp och hylla ner. Potatissallad. Hm. Så gott. Ett fat fastnar i handen, en gaffel i den andra. Man slevar och snålvattnet rinner till kring de plastfyllda oxeltänderna. Gott gott.

Mer då? Ah. Sallad, med bönor och blader. Fyller sakta fatet. Tonfisk? Det är inte så dumt alls. Visserligen är det åt katten tror man men för tusan. Ett litet naggande gott lass hamnar på fatet, en öl öppnas under största möjliga tystnad och man känner redan hur gott mätt man kommer bli.

Äta äta äta. Potatissalladen tar slut. Så ock bönsalladen. Kvar har man bara en halv flaska öl och lite god tonfisk.

Paus tages. En cigarett rullas. Hund klappas. Man slänger en blick ut på den mörka gården. En annan åt den stjärntäta himlen. Livet är underbart och sommaren lovar det allra bästa liv du kan tänka dig.

Man återgår till näringen och rullar vällustigt med tungan och tanken medan den läckra tonfisken glider runt i munnen och ner för halsen. Vilken utomordentligt god tonfisk. Underbar. Gott gott.

En hastig blick på burken ger informationen om att denna tonfisk även är utmärkt som kattmat. Så bra.

Kattmat.

En till blick.

Ärligt talat. Det står inte mycket om tonfisk alls. Det står visserligen. På sidan. Men även den där passagen om kattmat.

Jodå. Så. Man tittar förstrött på locket medan man muttrar något för sig självt om dålig information på burkarna i dessa dagar.

Kattmat. Eller snarare: KATTMAT.

Står det. Endast KATTMAT. Inget mer.

Så. Man undrar lite lojt om varför de gör så mycket liv om det där med att även katter tycker om tonfisk.

Sen slår det en.

KATTMAT. Med smak av TONFISK.

Man suckar djupt. Inser att livet än en gång har spelat ett spratt.

Så. Man går ut med hunden. Funderar på att kräkas upp allt men fan, man är ju så gott mätt. Och det var en fasligt god tonfisk.

Nästa gång ska man nog läsa lite noggrannare.

Kanske.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

ASG

Postat av: Wob

Visst är det hemskt? fan, jag måste leta upp mina glasögon. Eller sluta tro att jag vet allt bara för att jag har 25% av informationen :-)

2009-05-01 @ 23:18:07
URL: http://wob.blogg.se/
Postat av: Pia

Hehe, smakar det gott så kan det ju inte vara någon fara... eller nåt

2009-05-02 @ 21:11:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback