WoBWorld

Att älska är att ge bort en del av sig själv. Inte hjärtat. Hjärtat är bara en muskel, som en biceps med kramp. Men man skänker en del av sin själ och det mesta av sin ande till en annan människa och hoppas för allt man kan att man får tillbaka en liten del av den personens inre.

Man kan finna sig själv utan att fått något alls. Man kan finna sig själv vara ensammast i världen. Övergiven av den man älskar och övergiven av sin egen själ. Ondskan föds på det sättet. Den får sin näring av bristen på att vara någon.

Att älska är farligt, så varligt farligt. Som att trampa på nattgammal is och hoppas att man slipper drunkna i det kalla vattnet. Att älska är att ge sig naken till någon man knappt känner. Att berätta sina innersta rädslor och hoppas, för allt i livet, att man inte möts av ett förakt.

Men jag älskar. Så innerligt. Så vansinnigt. Så djupt att jag själv häpnar över min rädsla över att falla så djupt. Men jag hoppas, men allt jag har att tänka med, att du är beredd att falla lika djupt som mig.

Kär-lek är ingen lek. Det är på blodigaste allvar. Något att bedja om att få och något att vara tacksam över att få. Så. Du är den jag letat efter. Förstå och ta till dig. För jag slänger mig över stupet i denna sekund och faller du inte med mig dör jag.