WoBWorld

Jag har inte åkt till min dotter än eftersom hennes mor tyckte att jag kunde vänta till de visste mer. Men nu åker jag i alla fall. Hon blir kvar en natt till på sjukhuset eftersom de väntar på svaret på en blododling där de letar efter bakterier i blodet. Men hon är lite piggare idag, ialla fall än så länge men det är ju på kvällarna hon brukar bli sämre så vi får se vad som händer.

Själv har jag sovit lite eftersom jag förväntade mig att lösa av min dotters moder men hon kommer stanna i natt med så jag får väl bita i det sura äpplet och sitta hemma och bara vänta och hoppas. Tyvärrr finns det inte plats i rummet för en säng till så det är som det är med det där. En dotter har ju en speciell relation med sin moder, speciellt som hon har haft mest kontakt med henne genom åren då jag har varit sorgligt frånvarande, upptagen med att jobba och skapa en karriär som visade sig vara något jag inte ens ville ha när allt kom till sin sanning.

I övrigt är allt som det alltid varit. Jag sitter i min lägenhet och funderar på livet och varför det blivit som det är och kommer fram till att det som varit kan jag inte göra så mycket åt men att jag nu har chansen att skapa ett bättre liv och den chansen tänker jag ta. Jag ska till behandlingshemmet, eller "motivationseneheten" som det heter och försöka lösa upp alla knutar jag har i mitt inre. Det är en möjlighet jag har fått och jag är tacksam, så tacksam, över att samhället fortfarande ger en trasig människa den möjligheten.

Men nu har jag inte tid att sitta här och sladdra. Jag har en dotter som behöver mig och en kvinna som jag måste prata med och lösa en del problem med så att vi kan gå vidare i vårt gemesamma liv. Så jag bjuder er adjö för tillfället.