WoBWorld

Det har varit första maj och hela arbetarrörelsen har varit på fötter. Alla tre eller hur många de nu är nu för tiden. Hon Anja eller Wanja- nått sade med bister blick att "Ibland blir det fel". Så sant. Men hela tiden? Hur är det möjligt att det kan bli fel precis hela tiden? Är det egentligen möjligt eller går det bara att göra så många tabbar om man är sosse eller vänster eller nått åt det hållet? Ja, eller VD eller så. Men där vet vi ju att det går alldeles utmärkt att göra jättefel och ändå få väl så gott betalt för det.

Nån har kastat en Toblerone på Mona. Så dumt. Toblerone som är så gott. Det vet ju alla. Sicket slöseri med så gott godis att slänga det på folk.

Så. Det har trampats och pratats och sjungts och levt om. Alla är glada och gladast är Kungen som nyss fyllde år. Men han får å sin sida inte prata om något som spelar någon som helst roll. Helst inte alls. Framför allt inte om Dwait. Nope säger Alfons Åberg (Ni vet, Anders Borgs kompis) och alla låtsas som om vi lever i den bästa av världar.

Själv så var jag tyst igår, det allra mesta av dagen. Jag sov som den minnesgoda läsaren kan minnas. Tänkte det var bäst så. Annars hade jag väl ramlat ut och travat iväg med nått tåg jag med. Det vill vi alla undvika. Mest jag eftersom man får så ont i fötterna av att gå långt och i själen av att lyssna till arbetarrörelsen i dessa dagar.

Nä. Det var bättre på Erhlanders tid.

Tror jag.