Glömskans glädje

Min själ behöver slipas, lackas och oljas in. Den är full av märken och sår. Jag är ett enda stort mysterium för mig själv. Jag känner lycka och helt plötsligt får jag för mig att jag vill dö. Jag skrämmer upp folk och ställer till det och polisen letar efter mig och jag fattar inte vad fan jag håller på med. Jag har kräkts upp hela min mage och kräkts på min själ. Jag sitter och försöker känna vad jag är, eller nått. Jag tillhör inget och ingen förutom min kvinna och mina barn. Men deras är jag till milloner procent. Allt annat får vila just nu. Jag får vila.

Jag vilar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback