En bok som inte finns

Jag vet inte. Kvällen, dagen, har varit så full av upplevelser så att jag inte kan sortera dem. Lite för mycket. Lite för. Skuggorna jagar mig men jag gömmer mig i dem. Jag är rädd. En stark och klok röst i telefonen sade åt mig att jag var fel när vi sågs. Jag som så desperat ville vara rätt. Det gjorde ont i en sekund innan jag fann att det är så det är. Varför vara så rädd för att vara sig själv? För det fann rösten i luren att jag är, när jag skriver, när jag pratade.

Men. Jag är, så desperat jag försöker berätta det, så mycket mer än den jag skriver. Men jag var nervös när vi sågs. Som sagt. Så orolig för att vara rätt så att jag blev fel och ju mer fel jag blev ju värre blev det. För att vara rätt måste man sluta vara fel.

Mitt liv är en härva av ett nystan av fel och rätt och saker jag vill säga. Jag står maktlös inför kärleken igen, som Kent sjunger. Nu menar jag inte den innerliga kärleken utan den som man vill ha, jo, ha, från någon man tycker om.


Men, mitt liv är som det är. Ditt liv är något annat. Något helt annat. Din vägg där drömmarna visas är inte min vägg. jag har min vägg. Att slippa ta beslutet.

Eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback